Jag är åtta år och ligger i sängen i det blå flickrummet. Det är tidig morgon och ute är det vinter. Från köket hörs ljudet av kaffebryggarens surr. Pappa är vaken och ska på jobbet. Något bygge långt borta och pappa måste iväg tidigt. Pappa ska stå i ett halvfärdigt hus någonstans och spika tak tills armarna och nacken domnat bort. Frysa och förstöra kroppen så mycket att han några år senare är så förstörd att han inte kan jobba mer. Men det vet inte min pappa ännu. Han har arbetat sedan har var 16 år, kört glassbil, jobbat på verkstad och som byggnadsarbetare. Grovjobb men ett jobb som pappa är van vid.
Den här morgonen är pappa som vanligt pigg och på gott humör. Han borstar tänderna och gnolar lite för sig själv på någon melodi. Pappa borstar alltid tänderna med öppen dörr. Bryr sig inte om att vara tyst när andra sover på morgonen. Han gurglar länge och spottar i handfatet. Ler åt sig själv i spegeln, släcker och går ut från badrummet. I köket luktar det nybryggt kaffe och pappa häller upp det i en ståltermos med rött lock. Alltid samma termos, alltid samma procedur på morgonen.
Sömnig går jag ut i köket. Pappa är på väg till hallen. Blir glad att han ser att någon är vaken. En puss på kinden och pappas doft av tandkräm. Pappa måste skynda sig.
Jag går och lägger mig igen. Ute hör jag pappa starta bilen och backa ut från garageuppfarten. Det är fortfarande mörkt när min pappa på slippriga oplogade vintervägar kör iväg till sitt jobb flera mil bort.
Jag ligger i sängen och lyssnar på tystnaden. Ute är det mörkt. Jag är åtta år och min pappa är min trygghet. Som en pappa ska vara. Men tyvärr får det inte alltid vara så för det visar sig senare att min pappa har en hemlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar