Länge leve latheten

Idag ska jag bejaka latheten. Jag ska hylla den. Jag ska inte städa, vika tvätt, springa på stan och leta vinterskor till barnen eller sortera leksaker. Jag ska vara ledig. Ta en promenad, laga lite mat. Kanske läsa i en bok och vara alldeles för mycket på facebook.

För några år sedan hade jag tyckte att det var att slösa bort en dag. Att göra ingenting alltså. Det duktiga flicka/mamma syndromet gjorde att jag bara inte kunde låta en dag gå till spillo. Men jag har lärt mig. Jag lyssnar mer på kroppen nu. Efter en stressig vecka unnar jag mig på helgen att sitta i morgonrock till klockan 11 och dricka te. För mig är det viktigt för att må bra och det är viktigt att jag visar mina barn att det är okej att bara vara. Många glömmer att barnen har det tufft på veckorna också. Med läxor, träning och en massa tider hit och dit. Dem behöver också helgen till att mysa och varva ner.

Just nu har mina barn gjort en stor koja i vardagsrummet. Det skrattas och stojas och lillebror får vara med. Hela vardagsrummet är ett hav av filtar, kuddar och täcken. Det gör mig glad att dem kan leka och ha kul. Det gäller bara för mig att inte börja fundera på vem som ska plocka undan alla sakerna sedan. Jag skulle ju bejaka latheten i mig idag, inte städa hade jag sagt. Jag ska i alla fall göra ett försök :)

Om tålamod.

Ibland undrar man hur andra barnfamiljer har det. Är det bara vår som är såhär? Barn som slåss, bråkar och retas. Och från oss föräldrar ett evigt tjat. Jag har blivit den där mamman jag inte jag trodde jag skulle bli innan jag skaffade barn. När man fortfarande hade visioner. Nu försöker man mest överleva dagen. Ibland känns det som vi lever i en krigszon. Alltid ska man medla mellan två krigande parter. Eller så är det ett evigt tjatande på att barnen ska borsta sina tänder, gå och lägga sig, komma och äta, plocka upp efter sig, sluta retas med lillebror, sluta slamsa vid matbordet, man äter med gaffeln och inte med händerna, häng upp din jacka, stäng dörren, du måste duscha efter träningen, nej du får inte vara uppe och se det här tv programmet osv i all oändlighet. Jag hatar tjat och ändå har jag hamnat där.

Morgnarna är värst. Tre lik sitter i soffan och en stressad mamma flyger runt och försöker få barnen att klä sig, äta frukost och komma iväg i tid. En morgon åkte jag själv iväg på jobbet utan bh. Jag var så stressad att jag glömt att ta på mig den. Det värsta var nog att jag inte märkte det förrän jag kom på jobbet. Tur att jag inte åkte på jobbet utan byxor!

När jag var liten var min mamma dagmamma. Jag minns aldrig att hon var stressad eller att hon tjatade på oss. Hon hade ett enormt tålamod. Hur orkade hon? Hon hade ju även andras barn att sköta om på morgonen.Vi hade tider och passa men mamma sa aldrig att vi skulle skynda oss.Vid matbordet minns jag hur jag satt och vickade på stolen, gnällde över maten eller någonting annat. Jag minns aldrig att mamma var irriterad över det. Idag när jag själv har barn beundrar jag hennes lugn och hennes tålamod.Varje dag kammade och flätade min mamma mitt ljusa långa hår. Varje dag gnällde jag över det. Min mamma bara fortsatte att kamma lite försiktigare.

Många år senare blev min mamma utbränd. Gick in i väggen helt enkelt. Kroppen sa ifrån. Skulle min mamma vara stressad? Kanske var hon det men hon visade det aldrig. Kanske byggde hon upp något inom sig som tillslut bara var tvunget att få komma ut. Kanske visste hon inte ens om det själv. Min mammas som själv hade en barndom som var oerhört tuff. Men en del människor har det inom sig. Dem reser sig upp och går vidare. Låter sig inte nedslås. Livet är tufft för vissa men ändå så lyckas dem vända det till det bästa. Det är därför det är så fantastiskt att hon lyckas ge mig, min syster och andras barn som hon tog hand om en lugn och trygg grund inför vuxenlivet. Utan tjat och utan att någonsin vara arg. Inte vad jag minns i alla fall.

Ikväll ringde jag min mamma. För att få lite råd när jag själv gått in i väggen för tredje gången den här veckan fast det bara är måndag. Min mamma gav mig lite goda råd och vi pratade en stund. När vi lagt på funderade jag över vilken sorts mamma jag är till mina barn. Jag  får nog inse att jag är en tjatmamma, en stressad mamma och en krävande mamma. Men jag är också en kärleksfull, rolig och lite smågalen mamma. Jag önskar dock att jag vore en mera tålmodig mamma. Jag får nog börja träna lite mer på det...

Tummen upp för idag!

Jag har haft en sådan härlig dag. Jag vaknade i morse pigg och utvilad och utanför fönstret sken solen och en härlig vit matta av snö kunde jag skåda från köksfönstret.

Min mamma och min dotter skulle gå glasögonmodeller för Synsam på Ume Fashion Week så vi åkte ner på stan och nog blir man alltid lite stolt över att se sin dotter på röda mattan :)

När vi kom hem så kom finaste morbror Glenn och hans Marianne på besök. Med sig hade hon stickat vantar till alla barnen. Så otroligt fina och jag blir full av beundran eftersom jag är totalt värdelös på allt vad handarbete heter.  

Kvällen avslutades med ett glas vin och en god middag som maken hade lagat.

Man kan inte annat än känna sig nöjd över dagen!

Kram kram!

Trattisar

Det bästa man kan göra när det är för mycket av allt är att bege sig till skogen. Andas frisk skogsluft, höra knarret under skosulorna, ta med sig lite fika och leta efter svamp. Dessutom är det inga insekter i skogen på hösten. Idag var jag, Ida min dotter och min mamma i skogen och plockade ett gäng trattkantareller. Egentligen är jag inte så förtjust i att äta svamp men det är inte det som är grejen. Det är bara skönt att komma ut lite. Sviterna efter gårdagens fest försvann direkt.

Härligt, och dem doftar så gott...

När jag kom hem så tog maken tag i och rensade svampen. Ibland har man tur :)

Vardagspusslet.

Det var en oerhört tuff vecka förra veckan  Jag har har tagit på mig en del nya uppgifter på jobbet som kräver ganska mycket av mig. Ni vet hur det är när man är ny, osäker och inte vill fråga om allt. Jag blev dessutom tvungen åka iväg till Luleå för att prata med några människor på Luleå tekniska Universitet. Det blev en stressig och nervös vecka eftersom jag knappt hade hunnit gå igenom vad jag skulle säga. Egentligen kunde jag inte det jag skulle pratade om särskilt bra eftersom det var inget jag arbetar med i vanliga fall och då känner man sig alltid lite osäker. Dessutom är jag inte van att prata inför stora grupper. Jag kunde knappt äta eller sova innan men jag genomförde det i alla fall och det gick ganska bra.När jag äntligen kom hem sent på fredagskvällen efter att ha åkt buss i fyra timmar så var jag alldeles slut av all press som veckan medfört. Jag kände det som att jag skulle gråta av utmattning.

Förra veckan var även en oerhört jobbig vecka privat. Eftersom det handlar om min familj så kan jag inte avslöja vad det gäller men jag kan säga att hela måndagen, tisdagen och torsdagen var min hjärna ockuperad av olika saker att bearbeta, telefonsamtal som skulle ringas och ett ganska jobbigt besök. Men förutom det som hände privat och jobbmässigt så skulle jag hinna med ett tandläkarbesök med sonen som skulle dra ut en tand, ha ett utvecklingsamtal på dagis, inhandla tre födelsedagspresenter, skjutsa barnen till träningar, handla, laga mat och allt det där andra som bara ska fungera. Mannen arbetade dessutom kväll så allt ansvar hamnade på mig.

Under helgen avklarades tre kalas och sen var det en ny fullbokad arbetsvecka. Det första som händer är att jag får en utskällning på jobbet på måndagen. Det har varit några tuffa veckor som sagt men jag har bestämt att jag måste prioritera mig själv för att inte gå under. Jag har t.om tackat nej till en fest på fredag eftersom det ytterligare blir en sak att ha inbokat. En annan sak är bloggandet som nu ligger på en miniminivå. Jag har så mycket jag vill berätta men det kanske inte blir nu. Därför blir det lite långt mellan inläggen men med tiden ska jag berätta mer om hemligheter från förr, om tok Tommy och hans bror, om min mormor Stina och en massa andra fantastiska människor.

Kram kram så hörs vi sen!

Knasigt.

Mycket tokigheter har vi varit med om på resan till Turkiet. En dag vid frukosten så fanns det inga äggkoppar att ha äggen i varpå en person frågar var "the äggkopps are?" Hahaha.. äggkopps! :)

En annan dag så hade min syster en sådant där hårt plastskydd att lägga en banan i. Ni vet ett sånt där som ser ut som en banan, fast hennes var inte gult utan rött. Många skratt blev det när vi skulle förklara för turkarna vad det var för något. Ett "bananashield"..de höll på skratta ihjäl sig över något så töntigt.

I badrummet på hotellet fanns det ingen propp i badkaret varpå vi skämtade hela veckan om the "bathplopp" och att vi skulle ringa efter roomservice och be om en sådan :)

Att resa är kul men visst kan det bli tokigt ibland. Som när jag var i Hamburg och skulle beställa hamburgare. Det blev lite knasigt :) Men värst är nog min kompis som var au-pair i England och råkade rapa vid matbordet. "Excuse me for raping" råkade hon säga. Sen höll hon på skämmas ihjäl både att hon rapat och vad hon råkade säga. Så tokigt det kan bli :)