Vardagspusslet.

Det var en oerhört tuff vecka förra veckan  Jag har har tagit på mig en del nya uppgifter på jobbet som kräver ganska mycket av mig. Ni vet hur det är när man är ny, osäker och inte vill fråga om allt. Jag blev dessutom tvungen åka iväg till Luleå för att prata med några människor på Luleå tekniska Universitet. Det blev en stressig och nervös vecka eftersom jag knappt hade hunnit gå igenom vad jag skulle säga. Egentligen kunde jag inte det jag skulle pratade om särskilt bra eftersom det var inget jag arbetar med i vanliga fall och då känner man sig alltid lite osäker. Dessutom är jag inte van att prata inför stora grupper. Jag kunde knappt äta eller sova innan men jag genomförde det i alla fall och det gick ganska bra.När jag äntligen kom hem sent på fredagskvällen efter att ha åkt buss i fyra timmar så var jag alldeles slut av all press som veckan medfört. Jag kände det som att jag skulle gråta av utmattning.

Förra veckan var även en oerhört jobbig vecka privat. Eftersom det handlar om min familj så kan jag inte avslöja vad det gäller men jag kan säga att hela måndagen, tisdagen och torsdagen var min hjärna ockuperad av olika saker att bearbeta, telefonsamtal som skulle ringas och ett ganska jobbigt besök. Men förutom det som hände privat och jobbmässigt så skulle jag hinna med ett tandläkarbesök med sonen som skulle dra ut en tand, ha ett utvecklingsamtal på dagis, inhandla tre födelsedagspresenter, skjutsa barnen till träningar, handla, laga mat och allt det där andra som bara ska fungera. Mannen arbetade dessutom kväll så allt ansvar hamnade på mig.

Under helgen avklarades tre kalas och sen var det en ny fullbokad arbetsvecka. Det första som händer är att jag får en utskällning på jobbet på måndagen. Det har varit några tuffa veckor som sagt men jag har bestämt att jag måste prioritera mig själv för att inte gå under. Jag har t.om tackat nej till en fest på fredag eftersom det ytterligare blir en sak att ha inbokat. En annan sak är bloggandet som nu ligger på en miniminivå. Jag har så mycket jag vill berätta men det kanske inte blir nu. Därför blir det lite långt mellan inläggen men med tiden ska jag berätta mer om hemligheter från förr, om tok Tommy och hans bror, om min mormor Stina och en massa andra fantastiska människor.

Kram kram så hörs vi sen!