Året som gått!

Tänk nu är det snart nyår och då är det dags för lite reflektion så här kommer en sammanfattning av året 2010:

1.Vad minns du speciellt av året som gått?
Jag minns speciellt sommaren. Att jag var ledig länge och att det var vackert väder. Sedan minns jag resan till Turkiet i september. Och så minns jag att Oscar började dagis, att Ida började första klass och Linus första höst då han skulle börja gå hem själv från skolan. Det har också varit ett emotionell tufft år där jag jobbat ganska mycket med mig själv och förändrat saker i mitt liv.

2.Det bästa som hände dig?
Det har givetvis hänt en massa bra saker men resan som mamma, jag och syrran gjorde var så välbehövlig! Jag vet inte hur jag hade klarat hösten annars.

3.Det värsta som hände dig?
Det har såklart hänt en massa tråkiga saker. Men kanske är jag en sådan person som lätt skakar av mig det som är jobbigt för jag kan inte komma på något speciellt. Det har inte varit värre än något annat år.

4. Har du lärt dig något nytt under året och i så fall vad?
Jag har lärt mig en massa nya saker. Bla att jag klarade av att stå och prata inför 90 personer. Innan trodde jag aldrig att jag skulle klara av det. Jag har också lärt mig att jag måste prioritera vad som är viktigt i mitt liv för att må bra själv. Och så har jag blivit bättre på att säga nej till saker.

5.Vad ser du framemot under 2011?
En massa saker. Om jag får som jag vill så får jag nog ett nytt kök som jag har längtat efter under 10 år. Jag ser också fram emot att barnen blir större och därmed mer självständiga. Vill lära 7-åringen simma ordentligt till sommaren och att två åringen bli av med blöjan.

6. Har du några nyårslöften?
Mitt nyårslöfte blir att under 2011 ska jag umgås mer med min familj och mina vänner, ha roligt och inte stressa för mycket :)

Nu skickar jag dem här frågorna vidare till er andra bloggare. Kom igen nu Anjoz, Hanna-Panna, Jeanette, Erica, Pinja och ni andra. Nu vill jag läsa era svar :)

Idag har jag verkligen tjänat pengar!

Idag begav sig jag och dottern till staden för att göra en del inköp. Egentligen behövde vi inte något speciellt, men det var ju rea på stadens klädbutiker och vi skulle fynda. Inte för att vi hade så fruktansvärt mycket pengar såhär efter jul, men tänk så mycket vi skulle tjäna på att shoppa billigt. Ja, egentligen skulle vi haft betalt att vi offrar vår dyrbara fritid med att gå i klädaffärer. Vi som så gärna vill tjäna pengar åt resten av familjen! Så vi begav oss i alla fall till staden, på självaste annandag jul för att köpa den perfekta nyårsoutfiten.

När vi kom hem igen och jag går igen våra påsar så inser jag ett och annat. Jag har köpt fyra tröjor till dottern (som inte behöver fler kläder), en tröja till mig, lösnaglar (till nyår), läppglans, strumpbyxor och en tröja till äldsta sonen. Allt till ordinarie pris! inte en enda sak var på rea! Jag har heller inte köpt något att ha på mig på nyår (förutom naglarna). Den tröja som jag trots allt köpte idag var inte ens speciellt snygg så den kanske jag måste byta. Sonens tröja var för liten.

Detta var hur jag valde att spendera min lediga dag. På en klädaffär med en massa annat folk. Men dottern blev ju glad i alla fall, det är ju alltid nåt. Och strumpbyxor, läppglans och lösnaglar kan man väl få unna sig?

Föressten är det inte så roligt att köpa kläder nu eftersom man känner sig som en fläskkorv såhär efter jul! Och jag kunde ju inte åka iväg utan att handla något! Då hade ju resan varit totalt meningslös! Herregud, hur skulle det se ut? Åka till stan bara för att slösa upp bensinpengar kanske? Bensinen som är så dyr. Näe, så därför handlade jag det jag kunde, mest till dottern och lite småsaker till mig. På så sätt kan man nästan säga att jag tjänade på resan ändå. Eller hur?

Fy faan vad jag är smart! :)

Prioritera dig!

I år har jag inte alls städat lika mycket som jag brukar. Jag har köpt färre julklappar och jag har inte gjort något julgodis förutom knäcken och vet ni vad.. det känns riktigt bra. Jag tror mina barn vill ha en pigg och utvilad mamma och det behöver inte vara perfekt. Det behöver inte ens vara halvbra. Det blir jul ändå

Med det vill jag säga att försök att tänka över vad som är viktigt vid jul. Alltför många stressar för att skapa den perfekta julen. Behöver man besöka alla man känner? Behöver man baka/laga mat och städa så mycket? Det är ändå mörkt ganska fort på kvällen och om man tänder lite ljus så blir det ganska mysigt i alla fall :)

Jag önskar er alla julfrid, myspys och god mat och dryck. Och om det inte skulle bli just så, då får man tänka att julen är bara tre dagar per år. Det är den övriga tiden som räknas.

Puss och kram och passa på att rå om varnadra!

GOD JUL!

Vinster, bio och mannens säkra period.

Tjohoo, jag är såå glad. Jag var med i en tävling där man skulle fota något man villa ha i en galleria. Jag fotade att jag skulle vilja ha en extra handkontroll till vårt Wii så att barnen kan spela tillsammans. En sådan kostar ca 700 kronor och vet ni vad... jag vann! :) Jag är så glad för vi hade ändå tänkt att köpa en. Jag som aldrig vinner något.

Men ni får vara lite tysta för jag ska slå in den till barnen i julklapp så ni som känner mina barn får inte yppa ett ord.

I övrigt så går tiden rasande fort just nu. Tänk att det snart är jul! Jag jobbar i morgon men är ledig på torsdag. Känns otroligt skönt.

I går var jag och två kompisar och såg på Svinalängorna  mer om filmen kan du se här. En otroligt välgjord film med fantastiska skådespelare. Men oj så tragiskt. Vi tre tjejer satt och snyftade halva filmen då den handlar om missbruk. Så gå gärna och se dem men ta med mycket papper att torka tårarna med.

Och apropå hemskheter..

Visste ni föressten att vi inte kan räkna med något sex mellan jul och nyår.

Det är visst mannens säkra period.

För då står staken i fönstret, kulorna hänger i julgranen, skinkan är på bordet och pungen är tom... :)

Jaha, då vet vi vad vi har att förvänta oss :)

Ha det gött! Kram.

Sarah Dawn Finer

Jag är helt kär i Sara Dawn Finer just nu. Jag bara älskar hennes röst. Hon har förresten gjort en julskiva som sålt guld. Den bara måste jag köpa. Den här låten är ingen julsång men oerhört vacker ändå..

Barnarbete

Min 10 -åring och hans klass håller på att samla in lite pengar till Pakistan. Tanken var att barnen skulle jobba hos något företag och tjäna pengar (tex hos sina föräldrar). Vi fick nys om detta lite sent och ¨sonen kunde inte följa med oss föräldrar på jobbet. Därför beslöt vi att han får vara hemma och "jobba" under morgondagen. Jag har gjort en lista med saker och vad man kan få betalt för dem. Tex så får man 10 kronor för att plocka ut diskmaskinen, 5 kronor för att gå ut med soppåsen osv. Det som ger bäst betalt är om man skurar under badkaret, då får man 40 kronor. Nu har han valfriheten att välja själv vad han vill göra och hur mycket han vill tjäna. Ska bli spännande och se när man kommer hem i morgon vad som är gjort :)

Jag kan berätta att båda mina stora barn är superpeppade över det här schemat och 7-åringen vill också vara med att få prova tjäna lite pengar. Jag säger bara, varför har vi inte gjort det här tidigare :)

Lucia i morgon.

I morgon är jag ledig :)

Känns otroligt skönt att bara vara hemma och pyssla lite. Veckan som kommer är fullspäckad. Den kommer att bestå av fyra kalas, ett luciafirande, ett julbord, en innebandycup, en innebandymatch (barnen mot mammorna) och en begravning. Det blir både en rolig och jobbig vecka skulle jag tro. Men det bästa av allt är nog luciafirandet! Finns det något mysigare.

Måste därför passa på att önska redan nu en riktigt härlig lucia. Själv vet jag vilka lucior och tomtar som jag tycker är dem allra finaste..

                                                    Många kramar från oss!

Två stora gåtor?

I veckan har jag som sagt var inte varit så kry, jag har känt mig yr och snurrig. Haft problem med att mitt hjärta skenar. Det brukar göra det när jag stressar lite för mycket och för ofta. När jag då slappnar av så rusar mitt hjärta som ett tok. Jag vet ju att det är så och därför har jag försökt att göra saker i god tid i år för att inte bli stressad. Jag känner mig inte stressad heller. Det är bara det att kroppen är det ändå.

Det här är inget nytt för mig. För några år sedan hade jag det väldigt ofta. Dessutom pep det i öronen på kvällen, jag var konstant trött och orkeslös. Jag gick till doktorn och dom tog EKG men fann inget fel på mig. Dem antog att det var kroppens sätt att säga ifrån och dem varnade mig för hur farligt det kunde bli om jag fortsatte att leva livet på det sättet jag levde. Därför försöker jag tänka mig för.

Men som med allt här i livet så lever man inte som man borde. Därför har jag i veckan både gjort pepparkakshus och bakat lussekatter med barnen, varit på stan med äldsta sonen och köpt julklappar. Dammsugit, städat, pyntat och gått an. Trots att jag känner kroppsligt att jag borde ta det lugnt. Att det ska vara så fruktansvärt svårt. För om jag bestämmer mig för att skippa städa, tvätta, baka och allt det där en kväll så måste jag åka bort. Jag kan bara inte vara hemma och se vad som ska göras. Det går bara inte.

Så min stora fråga är hur man botar sig själv. Jag menar jag är egentligen superlat men hur kan jag vara superlat och samtidigt inte stressa upp mig för det som borde göras? Det är min stora livsgåta.Den frågan skulle jag verkligen vilja få svar på.

Sedan undrar jag hur fasen jag ska göra för att gå ner 10 kilo innan nyår? Jag såg nämligen en skitsnygg nyårsklänning på stan igår :)

Bilbanetårta och lite till.

Redan andra advent och julen närmar sig med stormsteg. Idag är jag hemma från jobbet. Har inte känt mig så kry, ont i kroppen och olustig. Jag hoppas inte det blir värre.

Kalas har vi hunnit haft här hemma också för min minsting Oscars som fyllde två år den 29 november. Det firade vi med att äta en bilbanetårta :)

Dagen efter hade vi en massa tårta över som ingen orkade äta upp så jag och barnen hade tårtkrig i badrummet. Det var blå gräddtårta på väggar, golv, tak..ja överallt! Men roligt hade vi även om det tog ett tag att sanera badrummet efteråt. Man måste ju få vara lite barnslig ibland :)

Måste bara få passa på att tipsa om en annorlunda och smårolig bok som jag håller på att läsa nu. Den heter "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och är skriven av Jonas Jonasson. Har ni inte läst den så gör det eller ge bort den till någon i julklapp.

Vill passa på att skänka en tanke till min mans moster som somnade in i går morse efter att ha kämpat tappert mot cansermonstret. Hon blev inte ens 60 år och lämnar efter sig en massa barn och barnbarn. På ett år kan livet förändras oerhört mycket. Den du älskar kanske inte finns vid din sida ett år senare.

 Jag har precis skänkt lite pengar till cancerfonden, gör det du med. Du kan tex köpa en lott med chansen att vinna en resa, pengar och mat för ett helt år. En lott kostar hundra kronor. Varför inte ge bort en i julklapp?

Kolla in deras sida här!

Ta vara på varandra i julstressen. Nu ska jag krama mina barn!

Vad är viktigast vid jul?

I år har jag bestämt mig. Jag tänker se fram emot julen och inte vara totalt utmattad och helt orkeslös av all stress. För mig handlar det om planering. På tisdag då jag är ledig ska jag köpa de sista julklapparna. Jag har dessutom planerat att ta ut fyra semester dagar före jul.

Jag som alltid gillat julen har dem senaste åren börjat att hata den. Eller hata kanske är ett väl starkt ord med det har blivit som ett enda stort krav. Man ska pyssla med barnen och göra pepparkakshus, baka och göra julgodis. Man ska vara glad och pigg och gå på julfester och glöggkvällar och gud vet allt.  Visserligen kan sådant vara trevligt men när varje kväll är uppbokad så blir det lite jobbigt.  Räcker det inte med de fyra födelsedagar som vi går på under decembermånad kan man tycka. Sedan är det luciafirande, klassträffar och julavslutningar på skola och dagis. När man sedan äntligen blir ledig så ska man träffa halva släkten bara för att det råkar bli jul! Jag och maken bestämde oss för flera år sedan. Vi firar jul för barnens skull. Vi är hemma och alla som vill får komma till oss. Våra barn trivs bäst hemma och vi tänker inte fira jul i bilen. Vi gör lite knytkalas hemma hos oss. Alla tar med sig lite mat och så äter man tillsammans. Är barnen nöjda och glada så är vi det också. Och är dem inte nöjda och glada så har vi i alla fall gjort vårt bästa.

Därför känns det riktigt mysigt med julen i år. Jag vet hur det blir men jag fokuserar på en sak. Mina barn ska ha en bra jul. Det hänger inte på pepparkakshuset eller vem som har den finaste tomtedräkten på julavslutningen. Det hänger på oss föräldrar att ha tid. Det tänker jag ha för mina barn i år.

Det tog några år för mig att inse det.

Nu är det fredagsmys...

Ute yr snön, det är mörkt, kallt och vintrigt. Vi passade på att beställa hem lite kinamat som vi strax ska äta och sedan blir det nog att prova den här:

Guldig och fin flaska och med smak av saffran som jag älskar.

Har tänt massor av ljus också (man kan aldrig ha för många). Måste bara få visa mitt fina plåthjärta som jag köpte för ett tag sedan. Gillar det verkligen och så kan man ha ljus i det :) 

I övrigt är det julpyntat här hemma inför advent. Det känns riktigt skönt att ha det gjort så att jag slipper göra det i helgen...

Nu är jag dessutom ledig i fyra dagar. Ska passa på att köpa julklappar, besöka dottern på skolan och kanske baka lite om känner för det. Ha en underbar 1:a advent kära vänner!

Bestämd kille..

Orkar inte blogga så mycket just nu. Är helt slutkörd efter en vecka ensam med barnen eftersom maken jobbat kväll och sedan åkt till skåne. Dessutom har jag inte mått så bra. Har haft lite för mycket fysiska symptom på stress tyvärr. Nästa vecka kommer vara tuff men sedan blir det lite lugnare på jobbet och så har jag tagit ett par dagar ledigt veckan därpå, så då ska det nog bli bättre. Tur att man har en härligt tjurig tvååring hemma som gör att man får skratta ofta. Kramas gör vi mycket också :)
---
Men nog kan han vara bestämd också..

Två år blir han om en vecka och redan nu vet han mycket väl vad han vill :)

Önskelistan

Snart är det jul. Snälla tomten jag vill inte ha några prylar i år. Jag önskar mig:

1. Jobba en dag i veckan men ändå få fullt betalt
2. Tålamod, speciellt när mina barn retas med varandra
3. Fredagar lite oftare och att det aldrig blir måndag
4. Att man kunde gå ner i vikt genom att äta kladdkaka
5. Att vinterkräksjukan bara drabbar riktigt hemska människor- typ pedofiler! Ja, dem kan föressten få alla sjukdomar som finns så kan vi andra få vara friska.
6. Att novembermånad stryks ur almanackan
7. Att man kan trycka på en knapp när man kommer hem och då sugs allt damm och skit bort från golven, toaletterna skurar sig själva och den förprogrammerade middagen står färdig på bordet.
8. Att alla börjar använda blinkers när dem kör bil och att dem fattar att det finns något som heter högerregeln!
9. Att mina barn växer upp att bli ärliga, glada och lyckliga personer. Som vågar säga vad dem tycker och som vågar vara sig själva.
10. Mera kramar från dem jag älskar

Det var nog allt tror jag snälla jultomten. Men om du skulle anse att jag varit lite extra snäll i år så skulle en thailandsresa och ett nytt kök inte vara så dumt det med.

Fast..jag jag skulle nog bli glad om jag bara fick det som står som nr 10 på listan också :)

Nä, jag är inte så jävla perfekt!

Jag önskar att jag vore en sofistikerad person. En sån där tjej som aldrig hasar omkring hemma med mysbyxor och rufsigt här. Som alltid vet vad hon ska säga för hon har tänkt på det innan hon öppnar munnen. En person som alltid vet den senaste inom musik, mode och litteratur. Som har ett hem där alla rum går ton i ton och där det finns en enhetlig tanke bakom inredningen.

Jag skulle vilja vara en händig person. En sådan där tjej som lätt skruvar upp en hylla utan att den hänger snett, som kan tapetsera, som byter däck på bilen, som vet hur man installerar saker på datorn och som alltid ser supersnygg ut i snickarbyxor.

Tänk om jag vore den där kvinnan som kunde sy gardiner eller baka små cupkakes till barnkalasen. Den kvinnan är jag inte tyvärr, för jag har inte tålamodet. Små pillriga saker som tar tid gör mig irriterad. Nä, svisch svosch säger jag bara. Det ska gå snabbt och vara effektivt när jag gör något. Varför sy när man kan köpa färdigsytt, varför baka små cupkakes när man kan göra en hel tårta. Jag sitter aldrig och bygger pärlplattor eller pysslar med småsaker med mina barn, det är för pilligt för mig. Jag bygger hellre en hel koja i vardagsrummet, det är liksom mera rejält.

Jag har aldrig varit speciellt allmänbildad som person. Jag gick ut skolan med hyfsade betyg men har liksom aldrig fått någon kläm på vad huvudstaden där och där heter eller vad roten ur något blir för något. Jag är egentligen ganska ointresserad av politik fast jag hatar orättvisor. Jag har aldrig vunnit i Monopol.

Jag har alltid varit lite för tjock och jag har aldrig gillat att sporta. Jag är usel på att ringa mina vänner bara för att höra hur dem mår. Jag svär.

Men, trots det så har jag ett jobb där jag trivs, en familj som jag älskar och som älskar mig. Jag har underbart roliga vänner som faktiskt tycker att jag är en ganska härlig person att vara med. Jag har barn som älskar att pyssla och som gärna gör det. En son som vet allt om geografi och som tycker att matematik är det bästa som finns. En dotter som fingervirkar och kan baka. Jag älskar att kramas och gör det gärna. Jag är väldigt påhittig och kan vara lite rolig ibland. Jag är ett proffs på att möblera om hemma och jag bakar goda kanelbullar. Jag är en person som vågar säga vad jag tycker och jag är empatisk och omtänksam.

I bloggvärlden finns det massor av perfekta personer. Som visar upp sina perfekta hem och talar om sina perfekta liv. Men man ska inte tro allt man läser. Ingen är helt lycklig och ingen person är helt perfekt heller. Alla har sina brister.

Glöm aldrig det när ni besöker en blogg vars liv framstår som en hollywood dröm. Det handlar bara om vilken bild man vill måla upp.

Jag är så jävla perfekt!

Jag tycker det är oerhört viktigt att mina barn äter en god och näringsrik frukost för det är det viktigaste målet på hela dagen. Så därför så ger jag mina barn vaniljyoghurt och chokladflingor varje morgon. Vanilj och choklad (alltså kakao) kommer ju båda från naturen så det måste ju vara oerhört nyttigt!

Sen så tycker jag det är väldigt viktigt att min tvååring sover i sin egen säng. Herregud hur skulle det gå om han kom till vår säng varje natt. Han måste ju bli trygg i att sova i sin egen säng. Så därför ligger jag och maken varje natt i en 120 cm lång och 70 cm bred utdragsäng.

Lördagsgodis äter vi bara på lördagar, förutom på fredag då det är fredagsmys..ja, och på söndag förstås om det finns godis över. Onsdagar kallas ju för lilla lördagen så det har det väl hänt att det blir lite godis då också. Men annars tycker jag det är superviktigt att barnen bara äter godis en gång i veckan.

Det är också väldigt bra att barn har regler och att man är konsekvent i sin barnuppfostran. Därför har jag sagt till mina barn att dem bara får slå varandra mjukt och inte så hårt att dem kan skada varandra. Jag brukar heller aldrig hota mina barn med jultomten och att om man inte är snäll så får man inga julklappar av honom. Det vore ju fruktansvärt omoget av mig som förälder att göra så! Jag är alltid konsekvent när jag talar med mina barn. Som den där gången när min dotter vill ha en tredje glass den där tisdagen, då sa jag att nu får du bara ta en till, så det så!

Som förälder är man en förebild för sina barn. Vilken tur att jag aldrig har gjort kullerbyttor i dubbelsängen, aldrig suttit för länge framför datorn, aldrig druckit vin och absolut aldrig svurit åt andra bilförare när jag kört bil.

Fy faan vad jag är en bra förälder!

Två lästips i höstmörkret.

Lite långt mellan inläggen blir det visst men vi har varit sjuka på löpande band här hemma.

Lite roligt har jag dock hunnit med. I lördags var jag på Mia Skäringers förställning "Dyngkåt och hur helig som helst". Mia känner ni igen bla från Mia och Klara och programmet Solsidan som gått på svt. Jag har läst boken sedan tidigare och nu fick jag se henne live. Så otroligt bra hon är!

Många skratt  bjöds det på som när hon kommer in på scenen i minimal bikini och börjar prata om plastikoperationer. Man tar från dem rika (magen) och ger till dem fattiga (brösten). Det känns ju igen :-)

Men en del allvar var det också som om när hon berättade om sina ätstörningar, sin alkoholiserade pappa och att hon blev våldtagen som tonåring. Är det fler än jag som gillar Mia så har ni adressen till hennes blogg här:  Mias blogg

Ett annat lästips kommer här:

Familjens projektledare säger upp sig! Av Gunilla Bergensten.

Läs den och ge den sedan till er karl att läsa för ni kanske ni tror ni har ett jämställt förhållande till Gunilla sätter ord på det som många kvinnor upplever. Att kvinnan är familjens projektledare.

För det handlar inte vem som diskar, städar och tvättar. Där är i alla fall jag och min man rätt så jämställa och dem flesta jag känner har det som vi. Sådana sysslor är också ganska lätta att dela upp mellan mannen och kvinnan. Man damsuger varannan gång. En lagar mat medans den andre viker tvätten osv. Det som däremot oftare vi kvinnor gör är att att komma ihåg födelsedagar, presentinköp till kalas, julklappar, kontakter till skola och dagis, inköp av barnens alla kläder osv. Kvinnan vet när det är utflykt på skolan och fixar fikat till det. Hon vet också när barnens första fotbollsträning är och att man veckan innan måste handla fotbollskor till det. Frågar man en kvinna var tejpen finns så vet hon det, medans hennes man oftast inte kommer ihåg var något finns trots att han också bor där osv. Ja, ni försår resonemanget.

Alla vet att män byter däck, tankar bilen och klipper gräs men det är inte samma sak som att hela tiden vara den som ska hålla i alla trådar. Att vara den som har den totala kollen på familjen. Den som tex ser till att familjen kommer iväg i tid, utan att någon glömmer några saker när man ska på semester. Att vara familjens projektledare.

Ett boktips från mig alltså om ni känner att ni vill säga upp er från tjänsten ;-)

Tänd gärna några ljus också och drick lite glögg, det tänker jag göra...

Kram kram i höstmörkret!

Guldkant på tillvaron?

När jag ser den här bilden på vårt hus från förra vintern blir jag nästan lite ledsen. Är det så här vi ska ha det i flera månader nu? Mörkt, kallt och en massa snö så att man knappt ser ut genom fönsterna?

November är verkligen inte min månad på året men jag försöker göra det bästa av det. Jag tänker framåt och planerar in en massa roliga aktiviteter under tiden. Jag njuter verkligen av att se bilderna från resan som jag, mamma och syrran gjorde tillsammans. Det känns så fantastiskt att jag fick åka iväg en hel vecka och bara vara jag. Varje morgon gick vi ner till stranden och möttes av den här utsikten. Då är livet lätt att leva ska jag säga.. 

En hel del har jag funderat den här hösten, över vad jag anser vara viktigt i mitt liv och hur jag vill leva det. Helst skulle man förstås vilja ha semester och solsken lite oftare men hur lever man livet på bästa sätt i månader av mörker, snö och kyla?

-------

Ni vet det där ordspråket om att fånga dagen, det tycker jag låter så töntigt. För hur gör man det mellan jobb, snoriga barn och vardagstress? Det kanske inte är så lätt men jag tror på att man varje dag ska försöka göra nåt som man gillar. Att sätta guldkant på vardagen så ofta man kan. Det kan vara att ta ett härligt skumbad, läsa en riktigt bra bok, fika något gott, dricka vin på en tisdag, ett biobesök, köpa nåt man gillar osv. Det behöver inte vara nåt märkvärdigt. Bara man gör något varje dag för sig själv. Och ju tristare och jobbigare vardagen är, desto mer får man unna sig. När barnen slåss, tv:n har gått sönder och grannens hund bajsar på ens garageuppfart så får man tänka att idag blir det extra god middag. För att kompensera det otrevliga. När man går och lägger sig på kvällen ska man känna att man har gjort något som man riktigt njöt av, något som man kan känna sig nöjd över. För guldkant på tillvaron det behöver vi verkligen just nu och då får man ta till alla strategier för att överleva.

------

Eller egentligen handlar det inte om att överleva. Man måste försöka njuta av livet också. Det är så jag tänker i alla fall. För alla dagar är ju inte bara dåliga dagar så det blir inte oxfilé varje dag i alla fall. Men att hitta den där balansen. Att unna sig något varje dag, och extra mycket när det är som djävligast. Att sätta guldkant på vardagen och att njuta av varje dag. I stort och i smått.

-----

Det är i alla fall min överlevnads strategi.

Länge leve latheten

Idag ska jag bejaka latheten. Jag ska hylla den. Jag ska inte städa, vika tvätt, springa på stan och leta vinterskor till barnen eller sortera leksaker. Jag ska vara ledig. Ta en promenad, laga lite mat. Kanske läsa i en bok och vara alldeles för mycket på facebook.

För några år sedan hade jag tyckte att det var att slösa bort en dag. Att göra ingenting alltså. Det duktiga flicka/mamma syndromet gjorde att jag bara inte kunde låta en dag gå till spillo. Men jag har lärt mig. Jag lyssnar mer på kroppen nu. Efter en stressig vecka unnar jag mig på helgen att sitta i morgonrock till klockan 11 och dricka te. För mig är det viktigt för att må bra och det är viktigt att jag visar mina barn att det är okej att bara vara. Många glömmer att barnen har det tufft på veckorna också. Med läxor, träning och en massa tider hit och dit. Dem behöver också helgen till att mysa och varva ner.

Just nu har mina barn gjort en stor koja i vardagsrummet. Det skrattas och stojas och lillebror får vara med. Hela vardagsrummet är ett hav av filtar, kuddar och täcken. Det gör mig glad att dem kan leka och ha kul. Det gäller bara för mig att inte börja fundera på vem som ska plocka undan alla sakerna sedan. Jag skulle ju bejaka latheten i mig idag, inte städa hade jag sagt. Jag ska i alla fall göra ett försök :)

Om tålamod.

Ibland undrar man hur andra barnfamiljer har det. Är det bara vår som är såhär? Barn som slåss, bråkar och retas. Och från oss föräldrar ett evigt tjat. Jag har blivit den där mamman jag inte jag trodde jag skulle bli innan jag skaffade barn. När man fortfarande hade visioner. Nu försöker man mest överleva dagen. Ibland känns det som vi lever i en krigszon. Alltid ska man medla mellan två krigande parter. Eller så är det ett evigt tjatande på att barnen ska borsta sina tänder, gå och lägga sig, komma och äta, plocka upp efter sig, sluta retas med lillebror, sluta slamsa vid matbordet, man äter med gaffeln och inte med händerna, häng upp din jacka, stäng dörren, du måste duscha efter träningen, nej du får inte vara uppe och se det här tv programmet osv i all oändlighet. Jag hatar tjat och ändå har jag hamnat där.

Morgnarna är värst. Tre lik sitter i soffan och en stressad mamma flyger runt och försöker få barnen att klä sig, äta frukost och komma iväg i tid. En morgon åkte jag själv iväg på jobbet utan bh. Jag var så stressad att jag glömt att ta på mig den. Det värsta var nog att jag inte märkte det förrän jag kom på jobbet. Tur att jag inte åkte på jobbet utan byxor!

När jag var liten var min mamma dagmamma. Jag minns aldrig att hon var stressad eller att hon tjatade på oss. Hon hade ett enormt tålamod. Hur orkade hon? Hon hade ju även andras barn att sköta om på morgonen.Vi hade tider och passa men mamma sa aldrig att vi skulle skynda oss.Vid matbordet minns jag hur jag satt och vickade på stolen, gnällde över maten eller någonting annat. Jag minns aldrig att mamma var irriterad över det. Idag när jag själv har barn beundrar jag hennes lugn och hennes tålamod.Varje dag kammade och flätade min mamma mitt ljusa långa hår. Varje dag gnällde jag över det. Min mamma bara fortsatte att kamma lite försiktigare.

Många år senare blev min mamma utbränd. Gick in i väggen helt enkelt. Kroppen sa ifrån. Skulle min mamma vara stressad? Kanske var hon det men hon visade det aldrig. Kanske byggde hon upp något inom sig som tillslut bara var tvunget att få komma ut. Kanske visste hon inte ens om det själv. Min mammas som själv hade en barndom som var oerhört tuff. Men en del människor har det inom sig. Dem reser sig upp och går vidare. Låter sig inte nedslås. Livet är tufft för vissa men ändå så lyckas dem vända det till det bästa. Det är därför det är så fantastiskt att hon lyckas ge mig, min syster och andras barn som hon tog hand om en lugn och trygg grund inför vuxenlivet. Utan tjat och utan att någonsin vara arg. Inte vad jag minns i alla fall.

Ikväll ringde jag min mamma. För att få lite råd när jag själv gått in i väggen för tredje gången den här veckan fast det bara är måndag. Min mamma gav mig lite goda råd och vi pratade en stund. När vi lagt på funderade jag över vilken sorts mamma jag är till mina barn. Jag  får nog inse att jag är en tjatmamma, en stressad mamma och en krävande mamma. Men jag är också en kärleksfull, rolig och lite smågalen mamma. Jag önskar dock att jag vore en mera tålmodig mamma. Jag får nog börja träna lite mer på det...

Tummen upp för idag!

Jag har haft en sådan härlig dag. Jag vaknade i morse pigg och utvilad och utanför fönstret sken solen och en härlig vit matta av snö kunde jag skåda från köksfönstret.

Min mamma och min dotter skulle gå glasögonmodeller för Synsam på Ume Fashion Week så vi åkte ner på stan och nog blir man alltid lite stolt över att se sin dotter på röda mattan :)

När vi kom hem så kom finaste morbror Glenn och hans Marianne på besök. Med sig hade hon stickat vantar till alla barnen. Så otroligt fina och jag blir full av beundran eftersom jag är totalt värdelös på allt vad handarbete heter.  

Kvällen avslutades med ett glas vin och en god middag som maken hade lagat.

Man kan inte annat än känna sig nöjd över dagen!

Kram kram!

Trattisar

Det bästa man kan göra när det är för mycket av allt är att bege sig till skogen. Andas frisk skogsluft, höra knarret under skosulorna, ta med sig lite fika och leta efter svamp. Dessutom är det inga insekter i skogen på hösten. Idag var jag, Ida min dotter och min mamma i skogen och plockade ett gäng trattkantareller. Egentligen är jag inte så förtjust i att äta svamp men det är inte det som är grejen. Det är bara skönt att komma ut lite. Sviterna efter gårdagens fest försvann direkt.

Härligt, och dem doftar så gott...

När jag kom hem så tog maken tag i och rensade svampen. Ibland har man tur :)

Vardagspusslet.

Det var en oerhört tuff vecka förra veckan  Jag har har tagit på mig en del nya uppgifter på jobbet som kräver ganska mycket av mig. Ni vet hur det är när man är ny, osäker och inte vill fråga om allt. Jag blev dessutom tvungen åka iväg till Luleå för att prata med några människor på Luleå tekniska Universitet. Det blev en stressig och nervös vecka eftersom jag knappt hade hunnit gå igenom vad jag skulle säga. Egentligen kunde jag inte det jag skulle pratade om särskilt bra eftersom det var inget jag arbetar med i vanliga fall och då känner man sig alltid lite osäker. Dessutom är jag inte van att prata inför stora grupper. Jag kunde knappt äta eller sova innan men jag genomförde det i alla fall och det gick ganska bra.När jag äntligen kom hem sent på fredagskvällen efter att ha åkt buss i fyra timmar så var jag alldeles slut av all press som veckan medfört. Jag kände det som att jag skulle gråta av utmattning.

Förra veckan var även en oerhört jobbig vecka privat. Eftersom det handlar om min familj så kan jag inte avslöja vad det gäller men jag kan säga att hela måndagen, tisdagen och torsdagen var min hjärna ockuperad av olika saker att bearbeta, telefonsamtal som skulle ringas och ett ganska jobbigt besök. Men förutom det som hände privat och jobbmässigt så skulle jag hinna med ett tandläkarbesök med sonen som skulle dra ut en tand, ha ett utvecklingsamtal på dagis, inhandla tre födelsedagspresenter, skjutsa barnen till träningar, handla, laga mat och allt det där andra som bara ska fungera. Mannen arbetade dessutom kväll så allt ansvar hamnade på mig.

Under helgen avklarades tre kalas och sen var det en ny fullbokad arbetsvecka. Det första som händer är att jag får en utskällning på jobbet på måndagen. Det har varit några tuffa veckor som sagt men jag har bestämt att jag måste prioritera mig själv för att inte gå under. Jag har t.om tackat nej till en fest på fredag eftersom det ytterligare blir en sak att ha inbokat. En annan sak är bloggandet som nu ligger på en miniminivå. Jag har så mycket jag vill berätta men det kanske inte blir nu. Därför blir det lite långt mellan inläggen men med tiden ska jag berätta mer om hemligheter från förr, om tok Tommy och hans bror, om min mormor Stina och en massa andra fantastiska människor.

Kram kram så hörs vi sen!

Knasigt.

Mycket tokigheter har vi varit med om på resan till Turkiet. En dag vid frukosten så fanns det inga äggkoppar att ha äggen i varpå en person frågar var "the äggkopps are?" Hahaha.. äggkopps! :)

En annan dag så hade min syster en sådant där hårt plastskydd att lägga en banan i. Ni vet ett sånt där som ser ut som en banan, fast hennes var inte gult utan rött. Många skratt blev det när vi skulle förklara för turkarna vad det var för något. Ett "bananashield"..de höll på skratta ihjäl sig över något så töntigt.

I badrummet på hotellet fanns det ingen propp i badkaret varpå vi skämtade hela veckan om the "bathplopp" och att vi skulle ringa efter roomservice och be om en sådan :)

Att resa är kul men visst kan det bli tokigt ibland. Som när jag var i Hamburg och skulle beställa hamburgare. Det blev lite knasigt :) Men värst är nog min kompis som var au-pair i England och råkade rapa vid matbordet. "Excuse me for raping" råkade hon säga. Sen höll hon på skämmas ihjäl både att hon rapat och vad hon råkade säga. Så tokigt det kan bli :)

Tillbaka

Ville bara säga att katastrofbrevet har jag kastat nu. Jag har haft en underbar varm och skön semester. Jag har vilat, läst böcker, badat och längtat efter mina barn förståss. Ska försöka ladda upp lite bilder här på bloggen så ni får se.

Kram kram så länge!

Katastrofbrev

I morgon åker jag till Turkiet med mamma och syrran. Alltid när jag ska resa iväg från mina barn så tänker jag katastroftankar om att jag dör och mina barn blir utan mamma. Då blir jag ledsen för min egen skull att jag inte finns till för mina barn. Att mina barn växer upp utan sin mamma och så får jag ännu dåligare samvete att jag ska resa bort.

Ibland har jag tom skrivit brev till mina barn att läsa om jag skulle dö under tiden jag är borta. Eftersom jag hittills lever så har mina barn aldrig fått läsa någon av dessa brev eftersom jag kastar brevet när jag kommer hem. Kanske är jag en kontrollmänniska som vill få sista ordet sagt. Kanske accepterar jag inte att jag plötsligt inte skulle finnas till för mina barn.

När jag var tretton år tog min mormor livet av sig. Bara sådär. Utan förvarning. Jag hade mycket svårt att acceptera att hon bara lämnade oss utan ett ord. Inget brev och inget hej då. Därför skriver jag alltid ett katastrofbrev till mina barn. Lite om min kärlek till dem, att det är okej att vara ledsen och så säger jag alltid hej då. Bara utifall att. Sen gråter jag en skvätt och sen känns det bra. För då vet jag att mina barn inte kommer att glömma hur älskade dem var.

När jag vet det så kan jag resa iväg med ett gott samvete. Men längta som en tok efter barnen kommer jag förståss ändå alltid att göra.

En tidigt morgon...

Jag är åtta år och ligger i sängen i det blå flickrummet. Det är tidig morgon och ute är det vinter.  Från köket hörs ljudet av kaffebryggarens surr. Pappa är vaken och ska på jobbet. Något bygge långt borta och pappa måste iväg tidigt. Pappa ska stå i ett halvfärdigt hus någonstans och spika tak tills armarna och nacken domnat bort. Frysa och förstöra kroppen så mycket att han några år senare är så förstörd att han inte kan jobba mer. Men det vet inte min pappa ännu. Han har arbetat sedan har var 16 år, kört glassbil, jobbat på verkstad och som byggnadsarbetare. Grovjobb men ett jobb som pappa är van vid.

Den här morgonen är pappa som vanligt pigg och på gott humör. Han borstar tänderna och gnolar lite för sig själv på någon melodi. Pappa borstar alltid tänderna med öppen dörr. Bryr sig inte om att vara tyst när andra sover på morgonen. Han gurglar länge och spottar i handfatet. Ler åt sig själv i spegeln, släcker och går ut från badrummet. I köket luktar det nybryggt kaffe och pappa häller upp det i en ståltermos med rött lock. Alltid samma termos, alltid samma procedur på morgonen.

Sömnig går jag ut i köket. Pappa är på väg till hallen. Blir glad att han ser att någon är vaken. En puss på kinden och pappas doft av tandkräm. Pappa måste skynda sig.

Jag går och lägger mig igen. Ute hör jag pappa starta bilen och backa ut från garageuppfarten. Det är fortfarande mörkt när min pappa på slippriga oplogade vintervägar kör iväg till sitt jobb flera mil bort.

Jag ligger i sängen och lyssnar på tystnaden. Ute är det mörkt. Jag är åtta år och min pappa är min trygghet. Som en pappa ska vara. Men tyvärr får det inte alltid vara så för det visar sig senare att min pappa har en hemlighet.

Tok- tommy och hans bror

Min pappa har en bror som heter Tommy. Han är utvecklingstörd sedan födseln och på 50- talet så fanns inte så mycket förståelse för den här sortens barn med speciella behov. Min pappas bror, alltså min farbror fick komma till Brattby vårdhem när han bara var sju år gammal. Där fanns gamla, psykiskt sjuka och lite annat udda folk. Tänk dig en sjuåring på ett vårdhem utan sin mamma, utan trygghet. Ett barn som kanske har extra behov av omsorg och stöd. Så grymt det var på den tiden.

Pappas bror kallades av andra barn för "tok-tommy ". Han var extra rolig att håna. Min pappa som trots att han var flera år yngre och som ofta fick förvara sin bror fick höra att han var "tok- tommys brorsa". För mig har min pappa aldrig varit tok-tommys brorsa utan en trygg stabil och stark pappa.

Så trots att jag är "tok- tommys brorsbarn så har jag haft en otroligt varm och kärleksfull uppväxt. Det kan jag tacka mina föräldrar för. Men min pappa bär med sig flera historier från förr och livet med tok- tommy. Ett liv så olikt mitt eget och som påminner mig om hur tacksam jag är för min egen uppväxt. En uppväxt fylld av kärlek, husvagnssemestrar och hembakta bullar när man kom hem från skolan. Egentligen är det ganska fantastiskt att det kunnat bli så. Vad jag menar kommer ni få veta framöver.

Hej hej!

Välkommen till min nya blogg. Tack för att du hittat hit :)